Skönt med svensk mark

Nu har man kommit hem och sovit i egen säng igen och det känns ju givetvis skönt. Men tiden har gått mycket fortare än vad jag trodde för en kille som tidigare aldrig varit utanför Europa eller varit på resande fot mer än 3 veckor i sträck och denna gång blev det nästa 6 veckor totalt. Det är ju nästan så att man kan kalla mig en globetrotter och det är ju inget ord jag är speciellt starkt förknippad med....

Som avslutning vill jag bara skriva att jag förstått att det är många därute som undrar vad det är som gör mina snabbmakaroner så speciella och för att avsluta denna blogg vill jag därför ge er detta SUPER SUPERhemliga recept, hm....Coca-Cola skulle ju aldrig lämna ut sitt recept men va fan:

Kungsörnens Snabbmakaroner

Grönsaksbuljong i vattnet.

3 minuters koktid, oerhört viktigt, måste ju vara Al dente

Lite smör när de är färdiga och sedan örtsalt, vitlökspeppar och ketchup på toppen! Och till detta dricker man förslagsvis mjölk. Men låt er nu inte luras av moderniteter som att man ska ha riven ost, köttbullar eller korv till, dessa ska ätas naturella för då är de som smakligast.

Ha det gott!

Per

 Skont med havsbris

SommarPalatset ar som ett gigantiskt sommarstalle fast med egen sjo. manga hus/tempel och pa ett enormt stort omrade. Byggdes for att harskarna skulle kunna smita undan varsta hettan pa sommrarna och ca 100 000 personer jobbade i flera ar for att fardigstalla detta.Och aven om det inte ar ett hav sa kunde man faktiskt kanna lite havs/sjobris och det var ju givetvis skont for en Ystabo.

Maten borjar jag kanna igen, ris eller nudlar till kyckling eller annat kott. Har inte vagat mig pa nagot mer exotiskt aven om forsaljarna igar forsokte lura pa mig ett grillspett som var forberett med nan typ av sjostjarna, skorpion och nagra larver och dessa levde i vantan pa att nagon hugad spekulant skulle sla till. Men at faktiskt pa McDonalds igar och det kanndes faktiskt riktigt bra och gott men saknar ju mina delikata snabbmakaroner!

Igar kvall traffade jag Dave och Carrie igen sa det blev god mat och dryck langt in pa smatimmarna....  

 The Great Wall

Igar fortsatte den riktiga sightseeingen med att forst besoka Ming Dynastins gravomrade. Tydligen ligger 13 av totalt 15 harskare begravda har men endast 3 ar oppna for allmanheten.

Sen forsatte vi antligen till Muren. Och jag kan ju bara halla med alla andra om hur imponerande den ar. Vi akte till den del som heter Badaling och ligger ca 70 km fran Peking. Denna del ar tydligen ganska renoverad och ska vara lamplig for de med kort tid till besoket. Muren var mycket hogre och framforallt mycket branntare an vad jag hade gissat. Vi hade hyfsat svalt nar vi knallade runt och det var en jakla tur for man blev ju anda rejalt trott och svettig, kan ju bero pa avsaknad av kondis med anda...

Det som ar mest fantastiskt ar ju hur de fick upp allt material i denna da olandiga terrang. Skulle gissat att BHT hade jobbat pa lopande rakning om man fatt jobbet. Men hade nog garna avstatt for enligt guiden dog det 50 arbetare per 100 meter mur....

Som avslutning hoppade jag av i den olympiska byn och tittade pa huvudarenan The Bird's Nest och simarenan Water Cube. Ocksa valdigt imponerande och fracka men givetvis med modernt stuk.

Nu ska jag aka ut till Sommarpalatset och titta och sedan svalka med mig med nagra ol pa stan, jobbigt att vara turist...

 Pallar inte shopping!!

Det blev lite andrade planer sa idag akte jag till Silk Market dar man kan handla klader, smycken, klockor mm mm till kanonpriser.

Detta ar ju som Kiviks Marknad fast annu smalare gangar sa att alla kan dra i dig och erbjuda Special Price for you Mister! Och detta blir ju jag jakligt trott pa ganska fort. Men handlade dock 3 olika jackor North Face( jo tjena) efter 20 minuters diskussion o da pekade de mer an en gang pa mitt huvud och fragade om nagot var fel daruppe(vilket dar kanske ar), suck..

 Peking

Jag tog taget till Peking och kom fram imorse. Den riktiga Transibiriska jarnvagen var fullbokad sa jag tog ett "vanligt" tag istallet. Resan tog 36 tim med ett byte och enligt biljetten skulle det vara sovvagn aven sista strackan men istallet var taget overfullt sa folk satt, stod upp eller lag handlost i hela gangen och da skulle anda serveringsvagnen fram och tillbaka nagra ganger...

Har nu under eftermiddagen hunnit med att besoka Forbjudna staden och passerade over Himmelska Fridens torg pa vag till Temple of Heaven. Detta ar Pekings mest populara tempel och ligger i en park som ar 273 hektar stor!

Imorgon fortsatter sightseeingen med bl.a annat Sommar Palatset (tror jag)...

 Christina Noble Ger Village

An internet cafe at last!  Since our arrival on Monday it has been a fantastic time catching up with other teams we helped on the way and who helped us.  The comraderie is what makes the rally what it is and it has been truly remarkable.  When we were languishing by a river looking at a dirty, damp ambulance with no va-va-voom it was the local kids and the other ralliers who made it the best experience of the rally.   All ralliers are a little twisted, and hurrah to that, but they also look out for their fellow wo/men and ALL stopped, loaded us with supplies and two teams even camped with us for the night! We counted 20 countries partaking on the rally - how fantastic! 

But, not to forget the true purpose of the rally.  We visited the Christina Noble 'Blue Sky Ger Village' yesterday where all your wonderful donations are going.  It was a truly humbling and heart warming experience.  The work done by CNCF is outstanding and their award as best NGO in Mongolia truly deserved.  The children performed a concert for us and then there were football, volleyball and (some) rugby games.  Eamonn Thornton is the director of CNCF here in Ulanbaatar and should be knighted.  The way the charity runs ensures all donations go to the village and their other projects and it is a feat what he accomplishes with his team every year on such a small budget.   

Hearing the horror stories of these children's backgrounds and then to see them smiling, playing and living in safety made the last 15000km worth every single minute. Thanks to all of you who helped us get here and contributed to making a difference.  It is often said it's hard to make a difference but be assured that all your donations TRULY DO MAKE A HUGE DIFFERENCE.  The children at the village are educated all the way to university where the first two children (young adults now) are gradutating next year. 

I will be sponsoring a child through CNCF as soon as I am back in the UK and look forward to following and supporting the fantastic work this charity does for many years to come.

Thanks again everyone and we will let you know which hospital the ambulance is donated to.

 We made it!!

Finally got to Ulaanbaatar on mon. Got phone charged and first shower in 10 days!

Suspension broken by Mongolian 'roads' but ingenious locals did great botch job.

Were finally scuppered by a river crossing so last 800km on back of a truck. But Mongolia IS the rally-teams helping each other out, fantastic people, vast landscape and a job well done.

Crazy adventures by every team.

Visiting the CNCF village tomorrow to see where all your support and donations are going.

 Ibland gar...

Fantomen som en vanlig man pa gatorna och sa kanns det verkligen nu. Nu strosar vi runt i UB och slappar som vanliga turister. Och imorgon ska vi halsa pa CNCF och aka ut till deras Blue Ger Village och det ska bli jakligt kul for att se vilket otroligt jobb de gor for att hjalpa utsatta barn.

Igar kopte jag tagbiljett till Peking med avresa pa fredag och ankomst i Peking 36 tim senare. Har du ordnat lagenhet an Pricken eller det blir som i Munchen att du sviktar?

Vill aven kommentera mina (fd) vanner som hanat mig efter den traumatiska upplevelsen i den Azerbadjanska polisbilen och kan meddela att ni fatt sparken allihop!! 

 Äntligen!!!

Efter en vansinnesfärd genom den mongoliska öknens katastrofvägar har vi äntligen nått Ulan Bator på flaket på en lastbil. Två personer i hytten och två i ambulansen!

Ambulansen har tagit några smällar och bland annat har vi fått 4 punkteringar, sidodörren är kass, två kassa fjädringar fram, sidorutan till höger har pajat och lite andra skavanker, men inget som stoppar Kiwi Vikings och de mongoliska mekanikerna.

Bilen är avlämnad till hjälporganisationen och vi känner oss oerhört nöjda med att ha nått målet även om vi på sista sträckan behövde hjälp av en lastbil. Ambulansen kommer att vara till stor hjälp här när den fått en översyn.

Äventyret fortsätter nu med nya utmaningar, dock skall vi ta det lugnt i Ulan Bator ett par dagar, sedan åker Per, Carrie och Dave till Peking medan jag måste åka hem på lördag.

 Den sista färden!

Framme i byn blev vi avsläppta - lite mörbultade men ok.

Per och jag började att fråga oss fram efter någon som hade en lastbil som kunde ta med ambulansen till Ulan Bator. Det fanns inte någon som pratade engelska, men man kommer ganska långt med teckenspråk.

Ganska snart träffade vi på Ganzo, en lastbilschaufför med egen bil. Han sa direkt "inga problem" - men vi litade inte riktigt på det. Flaket på hans lastbil var 5.5 meter långt och ambulansen är 6 meter lång. Dessutom är flaket 1.1 meter över marken och det fanns ingen ramp eller vinsch, så hur skulle vi få upp ambulansen på den? Han sa åter igen "inga problem" och visade att vi skulle hitta någon form av naturlig ramp - men allt vi sett de sista 100 milen har varit platt landskap.

Vi hittade dock ingen annan så vi bestämde oss för att chansa på Ganzo. Vi började att förhandla om priset och kom till slut fram till 425 dollar, vilket vi tyckte var ett klipp - det blir trots allt 90 mils körning totalt.

Vi gav oss av direkt och de 130 kilometerna tillbaka avverkades på rekordfart med folk på flaket. Vi trodde inte att de skulle överleva denna galna färd över katastrofvägarna. Vi kom fram klockan 12 på kvällen och vi var för trötta för att slå upp tält så vi sov med mongolerna i deras tält.

Där blev vi behandlade som gäster och fick bland annat sur hästmjölk, hästost, vodka och deras speciella snus som man sniffar genom näsan.

Upp i morse och vi gav oss direkt på att försöka lasta ambulansen. Efter fyra timmars hårt jobb med att bland annat bygga en ramp så fick vi till slut upp ambulansen med hjälp av lokala förmågor och ett annat mongolrally team.

Ambulansen hänger nu ut en bit där bak men det känns ok. Nu har vi precis startat den sista färden mot Ulan Bator.